Så sant. Jag har inte något intresse för statussymboler som sådana, dyra prylar intresserar mig inte. Men att ha en bostad att trivas i känns däremot jätteviktigt. Får ångest när jag tänker mig att bo inträngd långt upp i ett hyreshus. Jag behöver en dörr ut och helst en plätt gräs för att må bra.
Men även en egen bostad som inte motsvarar exakt alla de initiala kraven kan vara guld värd. Bara för att den är egenägd och inte kräver mer av dig än vad din plånbok och ditt psyke klarar av 
1 gillning
Vi har det ok vad gäller sparade pengar. Det som oroar mig är de löpande utgifterna då jag tjänar ganska dåligt. Är rädd att banken ska stirra sig blind på sina tabeller, om det blir att jag ska ta över lånen. Sedan har jag stått för nästan all mathandling. Sedan kommer ju den utgiften reduceras markant.
Inga långa duschar eller bad här heller som innan.
1 gillning
Absolut, det är sant.
Hej
Det är tufft, det kan man inte säga något om. Mitt boende kostar närmare 10000.- i månaden:(
Jag prioterar mat, kläder till barn och vad de behöver. Sen kommer jag sist.
Hur dyrt man kan bo och vad som är viktigast är ju helt beroende på inkomsten.
1 gillning
Tomt
2 gillningar
Det har fungerat hyggligt hittills. Jag har köpt ut min fd make ur huset och har numera ett saftigt banklån själv. Innan jag beslutade mig för det räknade jag på det minst 100gånger…
Det är dyrt, och en viss bakomliggande oro har jag över detta. Att det fungerar beror dels på att jag har en bra lön men också att jag har bra koll på ekonomin numer. Min fd make var väldigt oekonomisk och visade sig också ha spelat bort pengar. Nu har jag stenkoll och kan prioritera vad jag lägger pengar på. Har också en lång studietid bakom mig och då är det rätt lätt att växla ner till ”fattig-mode”. Barnen får bra mat och det de behöver men i övrigt är jag rätt bra på att säga nej till onödiga saker. Jag förklarar läget och de förstår.
6 gillningar
Ni som bor kvar i era hus, ser ni skillnad i vatten- och elförbrukning? Matkostnader?
För tidigt för mig att se tror jag, bara bott själv/vv knappt ett par månader. Men jag har dragit ner på andra fasta kostnader - har inget tvabonnemang, billigaste sophämtningen. Ska hitta ork att byta internet/iptelefonileverantör hoppas jag, tyvärr sitter jag fast i ett jävligt dyrt mobilabonnemang 1,5 år till.
Har låst elavtalet, och ska skaffa kassettinsats till öppna spisen för värmen är jävligt dyr (stänger ner termostaten i ungarnas rum när de inte bor hos mig). Vatten kostar väl inte så mycket men jag vet att förbrukningen gått ner ganska rejält. Maten har gått ner, jag jagar extrapriser för första gången sen jag var student och frysen är min bästa vän.
Inte riktigt din fråga, kanske mera tips till andra ist.
1 gillning
Jo jättebra! Oroar ihjäl mig för ekonomin. Hos oss är det jag som är den som tjänar dåligt. Hon kommer klara sig fint på sitt håll.
Samme her, har halvparten av hva eks’en har 
Vi hadde felles økonomi, og jeg hadde da noen tusen “å søle bort” i måneden på det jeg ville. Men det er utrolig hvor lite man kan bruke dersom man virkelig går inn for å være sparsom. Og alle skap og fryser tømmes for absolutt alt, måltider planlegges for uken. Lys slukkes på rom jeg ikke er i, har varmtvann og fyring i husleien så der trenger jeg ikke spare. Bekymrer meg allikevel innimellom, og unngår alt av butikker. Kun nødvendige matvarer og regninger. Håper ikke det blir som nå resten av livet, skikkelig kjipt selv om jeg er optimist og tror det vil gå seg til 
Vet inte om det nämnts i tråden men har man ett jobb som tillåter så kan man ju jobba lite extra dom veckor man inte har barnen. Har själv ett extra jobb utöver mitt heltidsjobb där jag har jourtjänstgöring en barnfri vecka per månad vilket ger mig mellan 2200-3000kr extra i månaden.
2 gillningar
Det skulle jeg ønske jeg hadde energi til. Jeg kan ikke jobbe kommunallt/statlig fordi jeg jo
Det är ekonomiskt så otroligt mycket tuffare att leva ensam, och än värre är det med barn, än i tvåsamhet.
Man måste som ensamstående ha en påfallande mkt högre bruttolön, för att det ens tillnärmelsevis ska kompensera för den levnadsstandard som ett par har, även om de tillsammans inte har mer än två medelinkomsttagarlöner (eller tom. med en låg- och en medelinkomst) i ett parförhållande.
Så det är ju ingen slump att det (smått cyniska) talesättet har fog för sig när det sägs att det finns absolut inget snabbare och effektivare sätt att radikalt höja sin egen ekonomiska levnadsstandard på, än det att flytta ihop med någon annan som iaf har ett random lönearbete.
Ord och inga visor där Noomi. Jag har glasskiosk-lön så pengar kommer det vara ont om. 
Är anställd på ett start up-företag som inte har råd med mer just nu. Börjar det gå bra så ska det vara lugnt. Annars får jag se mig om efter nåt annat. Jag har ett sparkapital men det är så tråkigt att använda i vardagen.
1 gillning
Ja, det var ingen kritik eller anklagelse, vilket jag hoppas framgick 
Utan det jag skrev var enbart det krassa konstaterandet att det är förbannat ekonomiskt tufft (förutom allt annat som är tufft och svårt) att leva ensam. Inte alla som lever i tvåsamhet inser vilken skillnad det kommer att bli, även om man tycker sig ha en bra lön.
I ditt fall så gäller det att downsiza livet på alla plan, iaf under en övergångsperiod. Boendet är ju ett svart hål tyvärr och inget man kommer undan. Men när det gäller allt annat så är det gammeldags “husmorsknep” som gäller på alla plan. Inget sparande är för futtigt eller smått, varje krona räknas. Här underlättar det att ha vuxit upp under förhållanden där det inte slösades i onödan, för den som har vuxit upp med silversked blir omställningen tuffare.
Önskar Dig all lycka till 
Jag tog över kåken och lade om lånen på banken så jag inte amorterar mer än jag måste göra.
Jag fick en riktigt shysst ränta dessutom när jag hotade att byta bank. Jag funderar faktiskt på att göra det ändå för att dom försökte “blåsa mig” när jag var där.
Jag menar, där kommer man in till banken! Man är mer eller mindre ett vrak och att allt man önskar i det läget när det är som värst är bara att överleva dagen ungefär!
Då säger dom! Vi kan ge dig en ränta på 2% och får det att låta som om dom gjorde mig en en tjänst eftersom jag var helkund! Vill du ha den räntan så går jag till banken bredvid här så jag och hör om dom är intresserad av att få mig som deras kund!
vips, knapp knapp på tangentbordet och så var räntan nere på 1,7 helt plötsligt! För mig rör det sig om ca 600 kr i månaden! Ingenting för dom men ganska mycket för mig som ensamstående till tre barn!
Banken är inte din vän! Dom vill inte ditt bästa! Som nån sa - Banken ger dig gärna ett paraply när det är soligt men tar tillbaka det när det regnar!
Precis. Tyvärr är man ju ofta i så dåligt och svagt skick när man ska “förhandla” med alla instanser som plötsligt varande ensam om allt…
Jag har idag 1,55% på mina huslån (vilket säkerligen inte är bäst i världen, min syster exv. har lååååååångt lägre ränta än så, nästan obefintlig faktiskt. Men hon jobbar iof på en av storbankernas, annan än min bank, huvudkontor), men det var enbart för att jag har en sådan guldperson som min personliga bankkontakt som jag har haft långt innan jag blev helt ensam om allt. Hon känner mig och hon litar på mig och det är också värt en del.
Grattis, ja det var verkligen en bra ränta!
Jag hade säkert fått ned den mer också men precis som du säger. Man är i ett uselt skick!
Man orkar inte och vill bara att allt ska vara över! I det läget jag var då så kunde jag knappt ta in orden dom sa. Det fastnade inte. Det är lite läskigt att tänka på idag hur fullkomligt borta man var i huvudet de första månaderna! Jag fungerade inte riktigt! Glömde saker som jag skulle göra på jobbet och glömde saker jag gjort! Det är en fullkomligt vidrig tid och då ska man göra sådana livsavgörande affärer!
1 gillning
Din ränta på 1,7% är också bra, så känn dig nöjd med det du var stark nog att förhandla dig till 